Jag håller mig lååååångt från detta, i stilla ro, i min numera skräpfria trädgård. Det går mot vinter, och morgnarna har börjat kännas litet kyliga. Nästan så att man vill sätta på sig en T-tröja. I dag är det dessutom mulet, det kan bli så att säsongens sista regn faller. Sen är det torrt fram till oktober.
Något ganska märkligt hände mig igår, en Aha!-upplevelse utöver det vanliga, kan man säga. Jag tog mig en liten promenad åt ett håll jag vanligtvis inte brukar gå. Faktum var att jag letade efter en plats där min mobil hade täckning, det är litet si och så med den saken invid huset.
Anyhow, där knallade vi fram, Mona, Sessan och jag, i den milda eftermiddagssolen, förundrade över landskapets skönhet.
Plötsligt slog det mig att "Herregud, det här är ju vår mark också!" I ett slag hade tillgångarna fördubblats. Vår lilla remsa är nämligen avdelad exakt p& mitten med ett taggtrådsstängsel, eftersom marken använts for boskapsproduktion? odling? vad tusan heter det? Och jag hade i min aningslöshet alldeles oreflekterat utgått från att stängslet utgjorde gränsen för våra ägor.
Med ens blev det där pequi-trädet som jag tittat på med avund sedan allra första dagen mitt. Och alla mina layout-problem försvann. Nu har jag inga problem med vare sig spritfarbriksbyggen eller vägar eller pooler eller samlingslokaler. Det finns gott om plats for allt!
Resten av Corpus Christi-dagen ska jag använda till att kalka mitt hus en tredje g&ng, på in- och utsidan. Det blir vitt och fint och dessutom haller sig insekterna i schack ett tag. Mycket insekter att hålla i schack, om man säger... Sen kanske jag svingar skäran och hugger mig en stig fram till mina drömmars träd. Kanhända att det blir en alldeles utmärkt plats för meditation och eftertanke.
I övrigt kan jag rapportera att folk här är lika upprörda som jag över Israels agerande. Det övergår bade känsla och förnuft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar