I princip varje kvãll, mellan 19 och 20, har elen plõtsligt bara fõrsvunnit, fõr att &terkomma en, tv&, fyra, tolv timmar senare. Och det ãr ju kanske sãrsilt om kvãllar och nãtter man uppskattar ljuset. Hãr blir det ju becksvart redan vid sex-tiden. Men jag ãr beroende av el till kylsk&pet, vattenpumpen och min dator ocks&. Min frustration har givetvis vuxit ju lãngre tid som g&tt, och ingen har lyckats hitta en lõsning. Till saken hõr att grundinstallationen ãr av hobby-karaktãr: Tv& tr&dar som dragits fr&n grannens permanenta installation hãnger och svãnger i luften...
S& hãromkvãllen kom min vãn Fernando p& besõk, och han visste precis var problemet fanns. Inte s& konstigt, eftersom det ãr han som gjort hobby-installationen: Insekter som byggt bo i en strõmbrytare!
En gammal tandborste och tre minuter fõr att stãda ur strõmbrytaren var vad som krãvdes fõr att ge mig livet &ter. Fõr i de allra mõrkaste stunderna tãnkte jag nog att jag skulle vara tvungen att ge upp. Vad gõr man i beckmõrker i elva timmar om man inte klarar av att sova hela tiden? Fõrutom att ligga och lyssna p& alla konstiga ljud och l&ta fantasin flaxa ivãg?
S. Everaldo har dãremot givit upp. Han fixade inte resorna med motorcykeln, och har, med t&rar i õgonen, sagt upp sig. Tr&kigt, men kanske fõr det bãsta. Hade varit ãnnu tr&kigare om han hade tvingats sluta p& grund av att han skadat sig nãr han kõrde mc:n.
Och detta innebãr att numera ãr jag ãgare till detta vidunder. Huruvida jag kommer att framfõra detsamma ãr dock mer tveksamt, tror jag ska fõrsõka byta henne mot en bil. Men vem vet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar