Byr&kratisk berg- och dalbana

Vi backar tillbaka n&gra &r i tiden, till 2006 eller 2007. I alla fall till &ret d& vi fick 26 hektar prima cerradomark. Sedan dess har de brasilianska byr&kratkvarnarna h&llit p&och mala. Och ig&r hõll jag s& ãntligen ãgarbeviset, kanske lagfarten?, i mina svettiga hãnder.

Ãven om jag sjãlv inte har varit hãr och fixat med alla papper som krãvts fõr att fõra õver ãgarskapet, s& har jag lagt ner veckor med tid p& att f& fram det.

P& portugisiska heter det cartório, och ãr en slags registreringsbyr& dãr allt som hãnder i samhãllet registreras. Mot en liten avgift fõrst&s. Ingenting utan en liten avgift... N&vãl, ãmbetet att driva en cartório ãr ãrftligt, fr&n far till son, eller faktiskt dotter, fõr den delen.

P& Piraporas cartório, avdelningen fõr registret õver egendomar, jobbar fõrutom ãgaren, en ãttikssur gubbe, ãven hans son, det vill sãga den blivande arvtagaren. Han ãr en hãrlig Hell´s Angels-wannabe i 50-&rs&lderna alltid klãdd i svart lãder, fr&n topp till t&. Verkar inte kunna tala, utan funkar nog mest som utsmyckning. Dãrtill tv& magsura ãldre herrar som ãr de som gõr sjãlva arbetet. Om de har hõrt talas om datorer? Nja, knappast. Allt utfõrs med den senaste kulspetspennetekniken.

Vad kan s&dana herrar kãnna fõr glãdje i sitt arbete? Kanske m&r de allra bãst nãr de kan gõra livet surt fõr en p&stridig gringa i fõrskingringen.

Sju g&nger har jag &kt dit fõr att hãmta det fãrdiga dokumentet. SJU g&nger. Vareviga g&ng har n&got varit fel, eller fattats, och jag har g&tt dãrifr&n med ofõrrãttat ãrende. Ig&r var jag i nãrheten och bestãmde mig fõr att slinka in och se om det skulle vara mõjligt att utan kvittot f& med mig dokumentet.

Friskt v&gat, hãlften vunnet. Jag blev naturligtvis ifr&gasatt och h&nad: Hur kunde jag inbilla mig, och s& vidare... Efter n&gra minuter kom min vãn Fernando in. Alla knepiga gubbar fõrvandlades i ett slag till leende, artiga, nãstintill mãnskliga varelser. De nãstan slogs om att f& betjãna honom. Jag lãmnades mitt i en mening.

Men. Nãr Fernando fõrklarade att han var dãr enbart som mitt sãllskap õppnades pãrleporten ãven fõr mig och fick jag ett fantastiskt bemõtande. De var tvungna att stãnga av flãkten p& grund av luftstrõmmen som uppstod nãr alla fyra viftade p& sina gamla gubbsvansar. Lãderutstyrseln blev med ens relevant i kylan som uppstod i draget. Nej, nej, nej, bãsta frun, n&got kvitto behõvds inte alls, tok heller, frun ãr ju en vãlkãnd person, fattas bara annat.

Morr. M&nga fula ord. Fernando hade dock den goda smaken, eventuellt õverlevnadsinstinkten, att h&lla med mig i min bittra kritik õver ett godtyckligt system.

Men nu har vi papper p& att Fazenda Santa Rita ãr v&rt. Det õppnar fõr steg 2 i utvecklingen: Att f& status som jordbruksproducenter, och dãrigenom tillg&ng till statliga krediter p& oerhõrt fõrm&nliga villkor. Vilket vi behõver fõr att sãtta ig&ng med sockerrõrs- och rosodling.

Innan dess blev det dock tid õver till att grilla n&gra biffar och skõlja ned dem med kall pingvinpilsner. Till detta, inte att fõrglõmma, o limonete: Fint hackad, urskõljd lõk, finhackad grõn paprika, urkãrnade och finhackade tomater med en dressig av fãrkpressad lime och litet salt.

Mer ãn s& behõvs inte fõr att man ska hamna p& livets uppsida igen.