Nu har löjet på kort tid övergått i hat. En ny rutin är att varje gång the shitbirds dyker upp greppar jag kvasten och ger mig skrikande av i galopp efter dem. De är smarta som fanken. Men den syn vi tillsammans erbjuder måste vara värd en del: Fyra nästan vuxna ankungar, en ankmamma och jag på led vaggandes fram i expressfart över ägorna.
Hade jag varit sådan hade vi smaskat på ugnsstekt anka i apelsinsås ikväll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar