Gudomligt besök

Den gudomlige ankom sen eftermiddag. Plötsligt satte hundarna av upp mot grinden, vilt skällande. Sven såg en man till häst rida förbi. "Aha", tänkte jag, "ännu en av dessa förhoppningsfulla tandlösa män". Men jag hade fel: Det var Divino, den gudomlige, granne, boskapsuppfödare och köttbutiksinnehavare som kom för att diskutera gemensamma intressen.

Han har intresse av att föda upp fler kossor som han kan slakta och sälja i sin köttbod. Jag har intresse av att någon äter upp mitt giraff-bete så att landskapet hålls öppet. Som det är nu, med nästan tre meter högt gräs som omringar min lilla halvröjda oas, känns det nästintill hopplöst.

Men här kom Divino med lösningen. Vi byter tjänster med varandra: Hans kossor får mitt gräs. Jag får ett öppet landskap, någon som underhåller och lagar mina stängsel och håller ett öga på att allt står rätt till om jag skulle behöva resa bort. Samt tillgång till traktortjänster, om jag skulle vilja förbättra infartsvägen till exempel.

Divino är född här, har vuxit upp här och levt hela sitt liv på gården som hans pappa byggde upp från grunden under 50-talet. Han kan det mesta man behöver kunna för att överleva och leva här. Dessutom har han en infrastruktur som tillåter honom att sköta sig själv, han behöver inte, som jag, leta efter arbetskraft och maskiner för att göra vad som behövs göras.

Han har en jätte-trevlig fru som heter Lucy, och som föder upp grisar. Blev litet sugen på en när jag såg två dagar gamla, gråfläckiga kultingar vältra sig i gyttjan. Och jag har ju en färdigbyggd stia...

Det blir inga bilder förrän Sven vaknar, men då kommer det en på Divinos snygga häst och en på mitt giraff-bete.