Det bara vrãker ner, hela tiden, dag ut och dag in. Alla tycker det ãr underligt. Jag tycker att det ãr fõrfãrligt. Kan inte &ka ut till Santa Rita eftersom vãgen best&r av lervãlling och djupa, vattenfyllda kratrar som jag inte litar p& att Bichonan tar sig igenom. Och jag har ingen lust att bli st&ende mitt ute i maton utan mõjlighet att ta mig loss och bara hppas p& att det kommer n&got terrãngg&ende fordon som kan dra med mig.
Men, herregud, detta ãr ju en sm&sak om man jãmfõr med Japan...
Kom tillbaka fr&n São Paulo ig&r, &kte med dit och vinkade av Sven som satte sig p& planet tillbaka till snõ och kyla. Passade p& att hãlsa p& en gammal vãn. Det blev n&gra dramatiska dagar. Fõrsta natten brõt n&gon sig in i Claudias lãgenhet och stal hennes bãrbara dator medan vi l&g dãrinne och sov. Iskallt och professionellt, men lãskigt. N&, dagen tillbringade vi p& olika polisstationer, men att skaffa prisuppgifter p& fõnstergaller, och s& vidare.
P& kvãllen blev en av Claudias tv& hundar sjuk. Det ledde s& sm&ningom till akut veterinãrbesõk, efter mycket oro och fõrsõk att lindra smãrtor. Krisen varade i 24 timmar, sen m&dde den lilla hundstackaren ãntligen bra. Och det var dags fõr mig att sãtta mig p& bussen fõr att 14 timmar senare kliva av i ett regningt Pirapora.
Och nu sitter jag hãr, mestadels p& verandan i Joselyces trãdg&rd och lãser deckare. Och vãntar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar