Världen XXL och XXS

Igår tog min vän Flavinho med mig hem till sin äldsta dotters gudföräldrar - o compadre och a comadre. Vi skulle bland annat titta på litet skog compadren planterat på sin egendom. Förutom att odla snabbväxande eukalyptus och kanadensisk furu till träkolsproduktion har han också experimenterat med ädelträ, som mahogny och teak.


Compadrens mahognyskog. Träden är snart 4 år gamla. Varje träd är värt omkring 30.000 när det är dags att skörda om sisådär en 8-10 år.

Intressant att träffa människor som äger 31.000 hektar mark, och som planterat mahogny på 200 av dem. Det är så mycket att det inte går att tänka sig, men om man tänker att egendomen är 100 meter bred, så skulle den vara 310 mil lång, det vill säga en tredjedel av resvägen mellan Stockholm och Rio de Janeiro.

Vi åkte runt på ägorna i en stor silverfärgad Chevrolet, på röda lervägar, mellan träden, under vinrankor, bilen tog sig fram överallt. Sr. Darcy, som compadren heter, berättade om alla sina experiment med olika plantor. Roligt och inspirerande.

Comadren, som har ett namn som är omöjligt att komma ihåg om du inte sett det skrivet, har samtidigt ägnat sig åt trädgårdsarbete.


Man kan ha en big, big trädgård när man äger så mycket mark...

Tillbaka på Santa Rita, 26 hektar, blev allt plötsligt mycket lättare att överblicka. Gillar mina litet mindre perspektiv. Dessutom fick jag ju se mitt avokadogröna hus i dagsljus för första gången. Och lyckan var stor när jag såg att det var exakt den färgton jag ville ha som hamnat på väggarna. Det var svårt att avgöra, eftersom själva målningen skedde efter mörkrets inbrott.


Mitt fina, nymålade vattenhus som rymmer kök, badrum och redskapsbod.

Tre unga män kom vandrande via grannen och erbjöd sina tjänster. Vi förhandlade litet, och de kommer tillbaka på fredag och ska röja dikesrenarna på infartsvägen, gången ner till brunnen och öppna den nya entrén. Växtkraften är nästan övermäktig. På några ynka månader har intorkade ökenområden förvandlats till betesmark för giraffer med över tre meter högt gräs.

Ja, så i lust och vånda, passerar dagarna. I dag är jag nöjd över att inte behöva lämna min terass, ingen resa in till staden. Faktiskt första dagen sedan jag kom tillbaka.