Sven drog igång och snart stod lågorna höga ute på fältet. Jag lät mig inspireras, och gav mig på att demontera ett par nyfällda träd med min facão. Machete, typ. Det är härligt att elda, förtärande härligt. Och bra. Brandrök håller ormarna borta.

Eller framme. Eller? Upptäckte den här jararacussun på väg till badrummet, när den låg och läskade sig i det tillfälliga fågelbadet. Stor. För stor för att jag skulle ge mig på den. Jag bad Sven hålla ett öga på den, medan jag gav mig av efter hjälp. Han passade på att dokumentera gästen. "Sr. Geraldo, Sr. Geraldo! Snälla herrn kom och hjälp mig att döda en orm!" "Javisst Dona Mekki, meddetsamma" sa han, och utrustade sig med en två meter lång påk.
Jararacussun gick snabbt sitt öde till mötes, och Sven slängde henne på elden för kremering. Ögat blev bestämt en aning vaksammare efter detta. Vi vet ju att de finns, men det är så sällan de dyker upp att man inte tänker på dem. Den här hade förmodligen bestämt sig för att sticka, just på grund av brandröken.
Så vi fortsatte att elda och hoppas på regn. Molnen tornade upp sig runt, runt, runt. Åskan mullrade runt, runt, runt. Men något regn blev det inte.
Igår blev det helt utan vår förskyllan Majsfestival. Dona Cota hade kommit över färsk majs och började dagen med att erbjuda oss kokta majskolvar. Sen kom rostade. Sen kom mingau, som är mald, färsk majs kokt med mjölk, socker och kanel. Blä, om ni frågar mig... Men vi tackade och tog emot ungefär två liter. Kan vara bra att ha, om inte annat så om man får oväntat hundbesök.
Mätta på majs gick vi en promenad ner till floden São Francisco innan skymningen. Så fridfullt. Kolla in Svens bilder, en på himmel och en på flod.


Dagens kvällspromenad blev kortare, bara en sväng över till grannen. Sr. Geraldo hade varit och lånat ett gevär. Han måste skjuta en häst som blivit sjuk. Tillsammans lyckades vi lista ut hur man laddar och skjuter med geväret. Han ska skjuta hästen tidigt imorgon, nere vid floden, så blir den fiskmat och ligger inte kvar någonstans och luktar.
Medan han sysslar med det ska vi åka in till staden och handla mat och pingvinpilsner.
Mmmm, tycker om att läsa om ditt dramatiska och innehållsrika liv på landsbygden i Brasilien... Blir till och med lite avundsjuk, dock inte på ormarna!
SvaraRaderaUnderbart att få ta del av er vardag. Men säger som Indiana Jones: JAG HATAR ORMAR
SvaraRadera