Efter regn kommer sol?

Det bara vrãker ner, hela tiden, dag ut och dag in. Alla tycker det ãr underligt. Jag tycker att det ãr fõrfãrligt. Kan inte &ka ut till Santa Rita eftersom vãgen best&r av lervãlling och djupa, vattenfyllda kratrar som jag inte litar p& att Bichonan tar sig igenom. Och jag har ingen lust att bli st&ende mitt ute i maton utan mõjlighet att ta mig loss och bara hppas p& att det kommer n&got terrãngg&ende fordon som kan dra med mig.

Men, herregud, detta ãr ju en sm&sak om man jãmfõr med Japan...

Kom tillbaka fr&n São Paulo ig&r, &kte med dit och vinkade av Sven som satte sig p& planet tillbaka till snõ och kyla. Passade p& att hãlsa p& en gammal vãn. Det blev n&gra dramatiska dagar. Fõrsta natten brõt n&gon sig in i Claudias lãgenhet och stal hennes bãrbara dator medan vi l&g dãrinne och sov. Iskallt och professionellt, men lãskigt. N&, dagen tillbringade vi p& olika polisstationer, men att skaffa prisuppgifter p& fõnstergaller, och s& vidare.

P& kvãllen blev en av Claudias tv& hundar sjuk. Det ledde s& sm&ningom till akut veterinãrbesõk, efter mycket oro och fõrsõk att lindra smãrtor. Krisen varade i 24 timmar, sen m&dde den lilla hundstackaren ãntligen bra. Och det var dags fõr mig att sãtta mig p& bussen fõr att 14 timmar senare kliva av i ett regningt Pirapora.

Och nu sitter jag hãr, mestadels p& verandan i Joselyces trãdg&rd och lãser deckare. Och vãntar.

Ett myrbo till. Och en snygg häst

Nu är karnevalen över för min del. Det bidde inte ens en fingertutt. Orkade inte ta mig ut i movucan, satt hemma och spelade UNO och drack pilsner istället. Säkert lika roligt, om inte -igare.

Min vän Sven var dock ute på stan och rörde på sina lurviga. Han kom hem framåt nattkröken och var litet smålurig. Hade nog blivit en och annan pilsner för hans del också.

Här får ni se ett myrbo på nära håll:




Och det här är den gudomliges snygga häst. Kolla in gräsmuscharna!

Karnevalsyran lyser mest med sin frånvaro...

Det är visserligen karneval. Det pågår visserligen fester på gator och torg. Visserligen borde jag delta, men jag har ingen vidare lust. Pust. Får se om jag övervinner min ovilja och ger mig ut en sväng ikväll. Det regnar en del just nu, vilket även har en avskräckande inverkan på beslutet att ge sig ut.

Här kommer bilden på mitt betesgräs, som jag lovade:


Porträtt av mina giraffer. Men, jag ser inga giraffer. Man ser dem inte för de betar inne på ängen. (Karlsson på taket målade en gång en tavla med en ensam, liten röd räv på som han kallade Porträtt av sina kaniner. Räven hade ätit upp kaninerna. Jag tyckte det var jätte-roligt när jag var barn. Och tycker fortfarande, måste jag tillstå.)

Gudomligt besök

Den gudomlige ankom sen eftermiddag. Plötsligt satte hundarna av upp mot grinden, vilt skällande. Sven såg en man till häst rida förbi. "Aha", tänkte jag, "ännu en av dessa förhoppningsfulla tandlösa män". Men jag hade fel: Det var Divino, den gudomlige, granne, boskapsuppfödare och köttbutiksinnehavare som kom för att diskutera gemensamma intressen.

Han har intresse av att föda upp fler kossor som han kan slakta och sälja i sin köttbod. Jag har intresse av att någon äter upp mitt giraff-bete så att landskapet hålls öppet. Som det är nu, med nästan tre meter högt gräs som omringar min lilla halvröjda oas, känns det nästintill hopplöst.

Men här kom Divino med lösningen. Vi byter tjänster med varandra: Hans kossor får mitt gräs. Jag får ett öppet landskap, någon som underhåller och lagar mina stängsel och håller ett öga på att allt står rätt till om jag skulle behöva resa bort. Samt tillgång till traktortjänster, om jag skulle vilja förbättra infartsvägen till exempel.

Divino är född här, har vuxit upp här och levt hela sitt liv på gården som hans pappa byggde upp från grunden under 50-talet. Han kan det mesta man behöver kunna för att överleva och leva här. Dessutom har han en infrastruktur som tillåter honom att sköta sig själv, han behöver inte, som jag, leta efter arbetskraft och maskiner för att göra vad som behövs göras.

Han har en jätte-trevlig fru som heter Lucy, och som föder upp grisar. Blev litet sugen på en när jag såg två dagar gamla, gråfläckiga kultingar vältra sig i gyttjan. Och jag har ju en färdigbyggd stia...

Det blir inga bilder förrän Sven vaknar, men då kommer det en på Divinos snygga häst och en på mitt giraff-bete.