På livets långa väg...
Den silverfärgade fazendeirabilen har tagits ur tjänst för arbete på annan ort. Jag fick hålla till godo med Fernandos en aning mer changserade pickup. Något jag aldrig borde ha gått med på, eftersom jag aldrig har gjort en resa i någon av hans bilar utan att den stannat, lagt av eller gått sönder på vägen.
Men han garanterade att den skulle vara i skick som nästan ny, och det sista som lämnar människan är hoppet. Naturligtvis packade bilhelvetet ihop när jag var inne i stan på en inköpsrunda. Bra! att jag var inne i stan, kan man tycka. Men ute på gården väntade tre murare på material för att kunna fortsätta sitt arbete. Dessutom är de helt beroende av mig för att överhuvudtaget komma hem till sina familjer efter arbetsdagens slut.
Nå, det var ändå något gott med att jag var inne i stan, eftersom jag kunde hyra en ersättningsbil. Glad äver att trots allt ha funnit en lösning, sätter jag mig i den lilla röda hyrbilen med AC och styr kosan mot Fazenda Santa Rita. Jag är trosviss om att nu är mina bekymmer till ända.
Missa nu för all del inte den spännande fortsättningen som följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar