Och fram kom jag, och in i bilen kom murarna, och iväg på den nyplöjda vägen for vi. Minst 600 meter. Sen dog motorn. Bränsleslangen hade gått av. Jag ringde Solange på uthyrningsfirman. Hon skulle skicka en ny bil och en mekaniker omgående. En timme senare, i skymningen, ringer hon och säger att hon inte fått tag på någon mekaniker och att hon inte vågar köra i mörkret "ni får vänta tills imorgon", säger hon.
Njae, det kan vi inte, vi står här mitt i urskogen, utan vatten, utan mat, någon måste komma och hämta oss...
Efter nästan sex timmar bland myggor och mörker på cerradon kommer räddningen. En stilig och stark ung man med bogserbil och en ny svart bil till mig att köra hemåt i. Livet leker, och jag med det.
Murarna är trots allt vid gott mod. De har underhållit mig med fantastiska jakt- och fiskehistorier medan vi väntat. När jag släpper av dem är klockan över midnatt. Det hindrar dem inte från att säga att "vi ses vid sju imorgon bitti".
Jag är fullkomligt död, eller åtminstone nästintill döende, när väckarklockan ringer vid sex nästa morgon. Det visar sig snart att även ersättningsbilen befinner sig i ett liknande tillstånd. Den får liksom astmatiska anfall under resans gång.
Nå, vi kommer ut till Santa Rita, och tillbaks in till stan. Jag (!) får köra bilen till en verkstad, vänta i två timmar på beskedet att den har ett allvarligt motorfel, vänta på att Solange ska komma tillbaka från lunchen, innan jag kan sätta mig i ännu en ersättningsbil. Silvergfärgad. Fungerande. Halleluja.
Så, i lust och vånda, kan man kanske säga.
onsdag 24 februari 2010
lördag 20 februari 2010
Nesta longa estrada da vida...
På livets långa väg...
Den silverfärgade fazendeirabilen har tagits ur tjänst för arbete på annan ort. Jag fick hålla till godo med Fernandos en aning mer changserade pickup. Något jag aldrig borde ha gått med på, eftersom jag aldrig har gjort en resa i någon av hans bilar utan att den stannat, lagt av eller gått sönder på vägen.
Men han garanterade att den skulle vara i skick som nästan ny, och det sista som lämnar människan är hoppet. Naturligtvis packade bilhelvetet ihop när jag var inne i stan på en inköpsrunda. Bra! att jag var inne i stan, kan man tycka. Men ute på gården väntade tre murare på material för att kunna fortsätta sitt arbete. Dessutom är de helt beroende av mig för att överhuvudtaget komma hem till sina familjer efter arbetsdagens slut.
Nå, det var ändå något gott med att jag var inne i stan, eftersom jag kunde hyra en ersättningsbil. Glad äver att trots allt ha funnit en lösning, sätter jag mig i den lilla röda hyrbilen med AC och styr kosan mot Fazenda Santa Rita. Jag är trosviss om att nu är mina bekymmer till ända.
Missa nu för all del inte den spännande fortsättningen som följer...
onsdag 17 februari 2010
Om ett fuktigt intellekt
Det ãr vãldigt varmt dãr jag ãr just nu. 43 grader, ingen vind, inget regn p& õver tre veckor. Inte helt kul med denna hetta heller, kan jag lova. Intellektet fungerar inte helt OK.
Det gõr ju inte mig s& mycket just nu, eftersom jag mest jobbar med att riva ner och bygga upp. Nu vill jag flytta in och bõrja njuta av det nya livet, men det kommer att drõja ungefãr en vecka till.
Och nu ãr huvudet s& fuktigt p& insidan att jag inte vill skriva ett enda ord till.
Det gõr ju inte mig s& mycket just nu, eftersom jag mest jobbar med att riva ner och bygga upp. Nu vill jag flytta in och bõrja njuta av det nya livet, men det kommer att drõja ungefãr en vecka till.
Och nu ãr huvudet s& fuktigt p& insidan att jag inte vill skriva ett enda ord till.
söndag 14 februari 2010
Fågelliv
Traktens alla papegojor håller beslutskonferens i sucupira-trädet. Hundratals illgröna fåglar sitter över nästan hela trädkronan och tjattrar, tjattrar, tjattrar öronbedövande. Undrar just vad de avhandlar?
De får mig faktiskt att tänka på kajorna i Ösmo. Ni vet de där som tyckte Ösmo var så tråkigt att de flög upp och ner för att slippa se eländet.
Brasilien är på väg in i karnevalsyran, det är nu fram till och med onsdag gryning som gäller. Här har kommunen inte råd att fixa någon offentlig karneval i år. Borgmästaren har dömts att betala en massa pengar i skadestånd för något han orsakat privat. Men pengarna att betala med kommer att tas ur kommunens kassa -- alltså ingen fest för folket.
Det verkar dock inte lägga någon sordin på stämningen. Är det karneval så är det. Förutom för mig och mina murare. De tänker inte ta ledigt. Och tar inte de ledigt är inte jag ledig heller.
Det gör mig inte så mycket, been there, done that, liksom. Sitter hellre under mitt mangoträd och luktar på blommorna. Och suktar efter semlor...
De får mig faktiskt att tänka på kajorna i Ösmo. Ni vet de där som tyckte Ösmo var så tråkigt att de flög upp och ner för att slippa se eländet.
Brasilien är på väg in i karnevalsyran, det är nu fram till och med onsdag gryning som gäller. Här har kommunen inte råd att fixa någon offentlig karneval i år. Borgmästaren har dömts att betala en massa pengar i skadestånd för något han orsakat privat. Men pengarna att betala med kommer att tas ur kommunens kassa -- alltså ingen fest för folket.
Det verkar dock inte lägga någon sordin på stämningen. Är det karneval så är det. Förutom för mig och mina murare. De tänker inte ta ledigt. Och tar inte de ledigt är inte jag ledig heller.
Det gör mig inte så mycket, been there, done that, liksom. Sitter hellre under mitt mangoträd och luktar på blommorna. Och suktar efter semlor...
lördag 13 februari 2010
fredag 12 februari 2010
Min trädgård
Efter att allt ogräs rensats bort, och diverse överflödiga träd sågats ned, går det faktiskt att få en överblick över vilka våra rikedomar är:
1.Banan
2.Kokosnöt
3.Apelsin
4.Lime
5.Djävulscitron
6.Fikon
7.Mango
8.Kaffe
9.Sockerrör
10.Mandiok/Yucca
11.Acerola
12.Papaya
13.Guava
14.Granatäpple
15.Passionsfrukt
16.Sesamfrön
17.Cashew
18.Cherimoya
19.Malagüeta-peppar
20.Tamarind
21.Baurú – en regional nöt
22.Pinha – ser ut som en större tallkotte och liknar cherimoya i smaken.
23.Umbú – ser ut som en grön körsbärstomat, smakar något alldeles eget, sött och litet syrligt.
24.Cajamanga – ser ut som ett ägg, smakar litet unket, inte speciellt gott.
25.Graviola – jättegod att göra juice på. Alldeles egen smak.
26.Urucúm – används mest för att sätta färg på mat, som falsk saffran ungefär.
27.Genipapo – ser ut som någonting från dinosauriernas tid, smakar märkligt, regional frukt.
28.Araçã – ser ut och smakar litet som en liten guava men godare ändå, regional frukt.
29.Buxa – tvättsvampsfrukt.
30.Cerigüela – ett slags mjöligt bär med syrlig, litet besk och unken smak.
Välkomna att provsmaka!
1.Banan
2.Kokosnöt
3.Apelsin
4.Lime
5.Djävulscitron
6.Fikon
7.Mango
8.Kaffe
9.Sockerrör
10.Mandiok/Yucca
11.Acerola
12.Papaya
13.Guava
14.Granatäpple
15.Passionsfrukt
16.Sesamfrön
17.Cashew
18.Cherimoya
19.Malagüeta-peppar
20.Tamarind
21.Baurú – en regional nöt
22.Pinha – ser ut som en större tallkotte och liknar cherimoya i smaken.
23.Umbú – ser ut som en grön körsbärstomat, smakar något alldeles eget, sött och litet syrligt.
24.Cajamanga – ser ut som ett ägg, smakar litet unket, inte speciellt gott.
25.Graviola – jättegod att göra juice på. Alldeles egen smak.
26.Urucúm – används mest för att sätta färg på mat, som falsk saffran ungefär.
27.Genipapo – ser ut som någonting från dinosauriernas tid, smakar märkligt, regional frukt.
28.Araçã – ser ut och smakar litet som en liten guava men godare ändå, regional frukt.
29.Buxa – tvättsvampsfrukt.
30.Cerigüela – ett slags mjöligt bär med syrlig, litet besk och unken smak.
Välkomna att provsmaka!
söndag 7 februari 2010
fredag 5 februari 2010
Ingen Senhor Scooby
Jag har försökt en hel kväll nu att lägga upp bilden på Scooby, men det går bara inte. Min uppkoppling lämnar en hel del övrigt att önska. 3G har utlovats till mars, så det är bara att ha tålamod och acceptera sakernas tillstånd.
Den som väntar på nå' gott väntar som bekant aldrig för länge.
Nu ska jag gå och lägga mig, fazendeiralivet är verkligen ingen barnlek. Jag sliter på mig, men det är roligt. Varje dag något nytt att hantera, varje dag något nytt att lära. Precis som jag vill ha det.
Det prasslar i guavaträdets löv, är det regn på gång? Det såg litet regntungt ut innan solen gick ned, och det skulle verkligen vara välkommet. Nu är allt torrt och dammigt. Jo, här kommer det med en jäkla åskknall! Jag ska snabbt som fanken koppla ner och ur mig.
Den som väntar på nå' gott väntar som bekant aldrig för länge.
Nu ska jag gå och lägga mig, fazendeiralivet är verkligen ingen barnlek. Jag sliter på mig, men det är roligt. Varje dag något nytt att hantera, varje dag något nytt att lära. Precis som jag vill ha det.
Det prasslar i guavaträdets löv, är det regn på gång? Det såg litet regntungt ut innan solen gick ned, och det skulle verkligen vara välkommet. Nu är allt torrt och dammigt. Jo, här kommer det med en jäkla åskknall! Jag ska snabbt som fanken koppla ner och ur mig.
torsdag 4 februari 2010
Upptrappning
Från stillsamt ogräs- och insektsrens till fullskalig byggarbetsplats på mindre än en vecka. Inte illa, eller hur? Nu är en murare och hans två assistenter i full gång med att bygga ett nytt badrum, en veranda för disk och tvätt samt renovera det stora huset. Jag har själv upphandlat tjänsten samt allt byggmaterial, och känner mig just nu jäkligt all round-kompetent.
Jag har också löst ett annat av mina vardagsproblem: Någon har olovandes släppt in sin boskap att beta på mina marker. Jag har vänligt men bestämt förklarat för vederbörande att nu ska kossorna väck. Men inget händer.
Nu har jag tröttnat, så i eftermiddag kommer jag att tillsammans med två lejda cowboys driva ut dem på den allmänna vägen. Så kan ägaren leta efter sina djur var han vill, när han vill.
Härligt annorlunda problemställningar att hantera!
Slutligen, innan jag ska ut och rawhida -- jag kommer att sitta i den silverfärgade fazendeirabilen och övervaka allt på avstånd -- ska jag presentera er för Senhor Scooby, en riktigt avslappnad sötnos:
Jag har också löst ett annat av mina vardagsproblem: Någon har olovandes släppt in sin boskap att beta på mina marker. Jag har vänligt men bestämt förklarat för vederbörande att nu ska kossorna väck. Men inget händer.
Nu har jag tröttnat, så i eftermiddag kommer jag att tillsammans med två lejda cowboys driva ut dem på den allmänna vägen. Så kan ägaren leta efter sina djur var han vill, när han vill.
Härligt annorlunda problemställningar att hantera!
Slutligen, innan jag ska ut och rawhida -- jag kommer att sitta i den silverfärgade fazendeirabilen och övervaka allt på avstånd -- ska jag presentera er för Senhor Scooby, en riktigt avslappnad sötnos:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
