Prinsessan av Santa Rita

En dag svansade hon fõrbi, mager, loppig, med pãls lika gles som en kinesisk nakenhund. Hon hade nyss fõtt upp en kull valpar, och spenarna hãngde l&ngt ner under hennes mage. Hur det gick till ãr det ingen som vet, men numera ãr hon en lika bofast inv&nare p& Santa Rita som jag sjãlv och min stãndiga fõljeslagerska och livvakt dvãrgpinschern Mona. Vi tre tillsammans utgõr en spãnnande anblick dãr vi vandrar fram õver den brasilianska savannen. Sitt namn fick hon av murarna som jobbade med renoveringen av husen.



Som ni kan se har Sessan blivit en ganska tjock och vãlm&ende, loppfri hund med glãnsande muskler och stark pãls, som det hette i hundmatsreklamen en g&ng. Och s& innerligt tillgiven, med flytande honung i blicken.

Jag vaknar tidigare och tidigare fõr varje dag som g&r. I dag blev min belõning en apelsinfãrgad fullm&ne som hãngde som en kinesisk lykta fr&n guavatrãdet. Har alltid gillat gryningstimmar, oavsett i stad eller p& landsbygd. Det finns en sãrskild spãnning i att se en ny dag fõdas, fõrvãntningarna p& att allt faktiskt kan hãnda ligger och sm&bubblar fõrnõjsamt just under medvetandeytan. Det ãr helt enkelt en lõftesrik stund.

Nu har ljuset kommit, ãlvorna dansar ner&t floden São Francisco till. Jag njuter mitt kaffe och fõrbereder mig fõr en resa in till staden och de tusen sm& ãrenden som ska utrãttas. Mona fõljer med, men Sessan f&r stanna och vakta huset.