Nya utmaningar, nya förutsättningar, nya knän...
Jag är ganska stilla i mig inför allt, ingen märkbar oro. Faktiskt. Mer än att jag frågar mig: Hur ska det gå för mig? med snarare någon slags förtjust förväntan.
Såhär litet stillsamt och lugnt tänker jag börja. Välkommen att följa med mig på en lååång resa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*fäller upp bordet, rätar på ryggstödet och spänner fast säkerhetsbältet* Take it away Mekki!
SvaraRadera