Lust och fãgring stor

S&hãr lãmnar jag snart Santa Rita fõr vidare ãventyr p& Nãmdõ, det andra paradiset i mitt liv. Kãnner mig s& rik, som f&r ha tillg&ng till tv& stycken vãsenskilda vãrldar. Under de hãr m&naderna har vi &stadkommit mer ãn vad som var planerat, vilket ocks& det kãnns rikt.

P& fredag flyttar Dona Cota och Sr. Geraldo in i v&rt renoverade hus. Sr. Geraldo har redan bõrjat odla: Vi ska prodcera vattenmeloner, pumpor, passionsfrukt och okra fõr fõrsãljning tillsammans. Det vill sãga han gõr jobbet, vi st&r fõr land, frõn och verktyg. Fõrhoppningsvis kommmer odlingarna att ge s&pass att jag kan kõpa en starkare vattenpump s& att det g&r fortare att vattna. I dag spenderar jag runt tv& timmar VARJE dag med att vattna. Det kãnns rãtt s& ineffektivt, meditativt dock.

Mangotrãden st&r ãntligen i full blom - en m&nad senare ãn fõrra &ret. Det innebãr att december blir mangom&nad. Jag missade ju den i fjol...

I lõrdags hõlls den &rliga festen till Sankt Antonios ãra, barnens och kãrlekens beskyddare. ALLA var dãr och &t mandiokakex och drack quentâo - varm sprit, ingefãra socker och vatten. Min vãninna Joselyce ropade nãstan in en gris p& auktionen fõr min rãkning. Vi hõll andan ett bra tag innan n&gon bjõd õver. Lãttnaden var stor, jag vill inte ha en gris, och Josy har inga pengar! Hon budade bara fõr att hon kunde...

Eftersom jag numera ãr en respekterad och vãlkãnd profil i regionen fanns jag med i programmet, som fjãrde person efter borgmãstaren och tv& storgodsãgare och som fõrsta och nãstan enda kvinna. Detta fõrpliktigade bland annat till att lãmna en g&va till auktionen som drar in pengar till den lilla kyrkan i Tabocas.

Sankt Antonio p& altaret i kyrkan, som tillsammans med en utrangerad fotbollsplan ãr de enda synliga tecknen p& civilisation i byns centrum. Ingen farmacia, ingen bar, bara buskar...

Denise, min arrendator Divinos 14-&riga dotter, och jag har startat ett godisproduktionsbolag ihop, s& vi producerade godsaker som vi skãnkte. Och gjorde samtidigt reklam fõr Dê Me Doces - Ge mig sõtsaker - som firman heter. Man kan komma langt med Coco Top, Café Xou och Choko Bau, det vill sãga kokostoppar, chokladbollar och kladdkaka... Svenska kalaskakor har gjort sitt int&g p& den brasilianska landsbygden! Min kladdkaka s&ldes fõr õvrigt fõr 220 spãnn.

Nã, nu f&r det rãcka, jag avslutar sãsongen med litet fler bilder. Ha en finfin sommar alla!

Blommande Ipé Roxo lyser upp hela landskapet just nu.


Itacolomy~stenen reser sig 40 meter hõg p& toppen av ett berg och har fri sikt õver hela Brasilien, tror jag.


Caribi-palmer p& Fazenda dos Caribis, en av de vackraste platser jag varit p&. Fazendan drivs av Sr. Durval, 83, och Dona Silvia. De har boskap coh grisar och producerar ost och andra mejeriprodukter p& en extremt vãlskõtt egendom. Vill ha!


Divino och sonen Pedro i kyrkan i min lilla by Tabocas. P& herrsidan...


Bara fõr att det var s& vackert!

Syns jag inte, finns jag inte...

Och nu syns Fazenda Santa Rita, i alla fall. Under veckan som g&tt har Divino, v&r arrendator plõjt upp all betesmark, min boi-friend och hans kompisar har gjort s& gott de kunnat, och har nu begett sig till n&got grõnare p& n&gon sida av ett annat stãngsel. Och nu kan jag se hela vãrlden, det vill sãga fr&n stãngsel, till stãngsel. 26 hektar visar sig inte vara s&dãr vãldigt mycket nãr allt kommer omkring... Sju stackars hãtar vandrar fortfarande kvar p& denna tundra.

Jag h&ller p& och fõrbereder min &terresa till den svenska sommaren. Det ãr b&de tr&kigt och roligt, eller tvãrtom.

Dog stories

Nu ãr de borta. Alla &tta som i tv& m&nader snott runt mina ben i tilltagande storlek och energi. Mamma Prinsessan ãr ocks& borta tillfãlligtvis. Hon ãr i Brasilia och blir steriliserad. Efter gissningsvis 7-8 graviditeter tyckte vi att hon kunde f& slippa fler. S& Cotinha, Rabinho, Pirata, Geraldinho, Leãozinho, Sassa, Rainha och Flopsy blev hennes sista, och min fõrsta, kull.

Leãozinho och Geraldinho fick en litet tuffare start p& livet ãn de andra. Elaka flugor la ãgg i sm& s&r de f&tt, Geraldnho p& frambenet och Leãozinho p& baktassen. Jag plockade ut 73 feta vita larver med pincett ur den tassen, satt en hel kvãll och drog ut dem s& snart de visade sina fula trynen. Geraldinhos s&r var mindre, liksom hans larver, de var bara kanske 20 sammanlagt. Nãsta morgon, skãrtorsdag, var helgdag och inte mycket õppet. Men jag lyckades f& tag p& en veterinãrstudent som nog rãddade livet p& valparna. Han skrev ut antibiotika och olika larvdõdarpulver.

Leãozinhos dõende tass, lila av larvdõdarpulvret.

Leãozinhos tass gick dock inte att rãdda. Senare p& eftermiddagen amputerade jag den med en sax. Och den lille modige, t&lige hunden bara uthãrdade allt. Dagen efter hoppade/haltade han fram p& sin lille stump. Han fick fõlja med mamma Prinsessa till Brasilia fõr att gõra en efterchck att jag knipsade rãtt och om han kanske behõver n&gon slags rehab. Men han stormar fram precis som de andra, busar och bits och attackerar och ãr fõrst vid matsk&len.

Jag har hittat bra nya hem fõr dem alla, flera kommer jag dessutom att kunna trãffa litet d& och d&. Fõrst&r inte riktigt vad det ãr med hundar som f&r mitt annars s& cyniska hjãrta att fullkomligt svãmma õver av n&got varmt, obestãmbart oerhõrt kletigt. M&ste nog ta en tur till terapeuten och gõra n&got &t detta.

Med kossorna gõr jag ocks& framsteg. Det ãr till exempel fullt mõjligt fõr mig att lugnt traska igenom p& samma sida stãngslet numera. Fõrtroendet fõr dem kanhãnda fõds i vad de &stadkommer: Snart ãr utsikten milsvid, giraffgrãset ãr nergnagt till grunden. Mumsiga biffar blir det av allt Santa Rita-grãs!


Nu ãr det bara en ynka m&nad kvar till Sverige-resan. Det ska bli hãrligt att f& vara p& Nãmdô igen. Och att f& kll p& vad som hãnder i stora vãrlden. Utan egen uppkoppling ãr nyhetsbevakningen mycket ytlig och endast flãckvis. Hõrde n> om att Usama Bin Laden mõrdats...

Uppbrott ãr aldrig lãtta, hãr underlãttas det av att det bõrjar bli kyligt om kvãllarna. Man f&r allt sãtta p& sig en kofta om man vill sitta ute...

Till sist litet papegojor som snor mina vita guavor...

Trovão/Muller - min nye boi friend

Detta ãr min nya ko-mpis. Han kommer brakande genom grãset nãr jag ropar, och fõljer tillgivet varje steg jag tar. Ibland vill han lukta p& min hand, och ibland f&r jag klia honom mellan hornen. Allt detta vãnslande fõrutsãtter doch att vi har ett stadigt stãbgsel mellan oss. Men, miraklens tid ãr ãnnu icke fõrbi, trodde aldrig att jag skulle v&ga h&lla mig s& nãra ett kodjur, en tjur faktiskt, som jag nu gõr dagligen med herr Muller. Divino har uppfyllt alla sina &taganden, vi har f&tt en ny infart och nya stãngsel delar av den bebodda delen och den del som numera tills vidare ãr avsatt fõr boskapsuppfõdning. Det ãr p& denna del som mahognyplantorna s& sm&ningom ska ner i jorden. Fõr det ãr nãmligen s& himla vist inrãttat att kossor inte ãter mahognyplantor, bara bajsar p& dem. Och det tycker mahognyplantorna om. Jag har tillbringat natten p& bussen fr&n Brasilia och sitter nu och vãntar p& att supemercadon ska õppna s& att jag kan proviantera infõr den stundande p&sken. &kte i sõndags, lõste ett byr&kratiskt problem p& 23 minuter blankt ig&r, och kom tillbaka imorse. Hann med litet sushi och manikyr...

Now we're talking...

Varsagoda! Prinsessan med sina aatta knappt en vecka gamla valpar. De huserar numera inne i badrummet, efter en dramatisk natt med tropiska regnstormar. Kopioesa maengder vatten, blixtar och dunder! Vi var helt enkelt tvungna att hjalpa Sessan att flytta alla valparna fraan jordhaalan till ett torrare staelle under tak.

Den haer bilden aer en bonus, bara foer att jag kan:

Panik

Tiden bara gaar och gaar utan att jag fixar en ordentlig uppkoppling. Just nu sitter jag paa ett internetfik i Brasilia och det aer inte riktigt den miljoe jag behoever foer att sammanfatta den senaste tidens alla haendelser.

Det stoersta som haent aer nog att det numera vandrar 20 saftiga biffkor och naagra skraltiga haestar och foerser sig av allt saftigt bete paa fazenda Santa Rita de Tabocas. Paa bara naagra faa veckor har jag numera oeverblick oever aegorna, aer inte bara instaengd bakom en mur av hoegt graes. Trots det hot kossorna utgoer - farliga djur! Och S-T-O-R-A! - kaenns det saa bra att all den haer jorden anvaends till naagot.

En annan viktigt haendelse aer att Prinsessan har foett aatta fina, friska valpar, fyra tikar och fyra hannar, vita med bruna och/eller graa flaeckar. Hade jag kunnat saa hade jag naturligtvis laegt upp en bild. Den kommer. Hon drog sig undan i det hoega graeset bakom hoenshuset, jag hoerde henne andas fram valparna. Naesta dag kom hon fram foer att aeta och dricka. Saa tog hon min hand i sin mun och fick mig att foerstaa att jag skulle foelja efter henne. Hon ville visa sina barn barn foer mig. Inte ett enda av mina oegon var torrt, jag lovar. Saa, nu aer fraagan, hur maanga ska jag behaalla... Alla aatta... Eller?

Livet fortsaetter, som ni foerstaar, aeven om uppdateringarna droejer. Men redan naesta vecka hoppas jag attjag skaffat mig en fungerande uppkoppling igen. Haall tummarna!

Efter regn kommer sol?

Det bara vrãker ner, hela tiden, dag ut och dag in. Alla tycker det ãr underligt. Jag tycker att det ãr fõrfãrligt. Kan inte &ka ut till Santa Rita eftersom vãgen best&r av lervãlling och djupa, vattenfyllda kratrar som jag inte litar p& att Bichonan tar sig igenom. Och jag har ingen lust att bli st&ende mitt ute i maton utan mõjlighet att ta mig loss och bara hppas p& att det kommer n&got terrãngg&ende fordon som kan dra med mig.

Men, herregud, detta ãr ju en sm&sak om man jãmfõr med Japan...

Kom tillbaka fr&n São Paulo ig&r, &kte med dit och vinkade av Sven som satte sig p& planet tillbaka till snõ och kyla. Passade p& att hãlsa p& en gammal vãn. Det blev n&gra dramatiska dagar. Fõrsta natten brõt n&gon sig in i Claudias lãgenhet och stal hennes bãrbara dator medan vi l&g dãrinne och sov. Iskallt och professionellt, men lãskigt. N&, dagen tillbringade vi p& olika polisstationer, men att skaffa prisuppgifter p& fõnstergaller, och s& vidare.

P& kvãllen blev en av Claudias tv& hundar sjuk. Det ledde s& sm&ningom till akut veterinãrbesõk, efter mycket oro och fõrsõk att lindra smãrtor. Krisen varade i 24 timmar, sen m&dde den lilla hundstackaren ãntligen bra. Och det var dags fõr mig att sãtta mig p& bussen fõr att 14 timmar senare kliva av i ett regningt Pirapora.

Och nu sitter jag hãr, mestadels p& verandan i Joselyces trãdg&rd och lãser deckare. Och vãntar.