Trovão/Muller - min nye boi friend

Detta ãr min nya ko-mpis. Han kommer brakande genom grãset nãr jag ropar, och fõljer tillgivet varje steg jag tar. Ibland vill han lukta p& min hand, och ibland f&r jag klia honom mellan hornen. Allt detta vãnslande fõrutsãtter doch att vi har ett stadigt stãbgsel mellan oss. Men, miraklens tid ãr ãnnu icke fõrbi, trodde aldrig att jag skulle v&ga h&lla mig s& nãra ett kodjur, en tjur faktiskt, som jag nu gõr dagligen med herr Muller. Divino har uppfyllt alla sina &taganden, vi har f&tt en ny infart och nya stãngsel delar av den bebodda delen och den del som numera tills vidare ãr avsatt fõr boskapsuppfõdning. Det ãr p& denna del som mahognyplantorna s& sm&ningom ska ner i jorden. Fõr det ãr nãmligen s& himla vist inrãttat att kossor inte ãter mahognyplantor, bara bajsar p& dem. Och det tycker mahognyplantorna om. Jag har tillbringat natten p& bussen fr&n Brasilia och sitter nu och vãntar p& att supemercadon ska õppna s& att jag kan proviantera infõr den stundande p&sken. &kte i sõndags, lõste ett byr&kratiskt problem p& 23 minuter blankt ig&r, och kom tillbaka imorse. Hann med litet sushi och manikyr...

Now we're talking...

Varsagoda! Prinsessan med sina aatta knappt en vecka gamla valpar. De huserar numera inne i badrummet, efter en dramatisk natt med tropiska regnstormar. Kopioesa maengder vatten, blixtar och dunder! Vi var helt enkelt tvungna att hjalpa Sessan att flytta alla valparna fraan jordhaalan till ett torrare staelle under tak.

Den haer bilden aer en bonus, bara foer att jag kan:

Panik

Tiden bara gaar och gaar utan att jag fixar en ordentlig uppkoppling. Just nu sitter jag paa ett internetfik i Brasilia och det aer inte riktigt den miljoe jag behoever foer att sammanfatta den senaste tidens alla haendelser.

Det stoersta som haent aer nog att det numera vandrar 20 saftiga biffkor och naagra skraltiga haestar och foerser sig av allt saftigt bete paa fazenda Santa Rita de Tabocas. Paa bara naagra faa veckor har jag numera oeverblick oever aegorna, aer inte bara instaengd bakom en mur av hoegt graes. Trots det hot kossorna utgoer - farliga djur! Och S-T-O-R-A! - kaenns det saa bra att all den haer jorden anvaends till naagot.

En annan viktigt haendelse aer att Prinsessan har foett aatta fina, friska valpar, fyra tikar och fyra hannar, vita med bruna och/eller graa flaeckar. Hade jag kunnat saa hade jag naturligtvis laegt upp en bild. Den kommer. Hon drog sig undan i det hoega graeset bakom hoenshuset, jag hoerde henne andas fram valparna. Naesta dag kom hon fram foer att aeta och dricka. Saa tog hon min hand i sin mun och fick mig att foerstaa att jag skulle foelja efter henne. Hon ville visa sina barn barn foer mig. Inte ett enda av mina oegon var torrt, jag lovar. Saa, nu aer fraagan, hur maanga ska jag behaalla... Alla aatta... Eller?

Livet fortsaetter, som ni foerstaar, aeven om uppdateringarna droejer. Men redan naesta vecka hoppas jag attjag skaffat mig en fungerande uppkoppling igen. Haall tummarna!