...ãr vad alla mina vakna tankar handlar om fõr tillfãllet. Fõrra veckan gjorde jag ett litet studiebesõk i staden Salinas, ungefãr 50 mil õsterut. Salinas ãr centrum fõr cachaça-produktionen i norra Minas Gerais, och enligt alla experter kommer Brasiliens bãsta pinga dãrifr&n.
Vi startade innan gryningen, min vãn Ailton, hans kompis Gleidson och jag. Efter en sex timmar l&ng resa genom ett fantastiskt bergslandskap kunde vi vandra runt p& den lokala marknaden i Salinas: Alltid lika roligt att besõka lokala marknader, eller hur? Just den hãr delen Av Minas Gerais har en stark egen kultur och hantverkstradition, s& det fanns mycket att kolla p&.
Vi kãkade lunch och sedan bar det av rakt ut i det grõna p& en smal, kurvig lervãg som tog sig upp och ned mellan bergen. V&r l&nade bil klarade motlut och sprickor i vãgbanan endast tack vare Ailtons kõrskicklighet. En timma senare var vi framme vid brãnneriet. In the middle of nowhere fanns en fullt fungerande spritfabrik med kapacitet att brãnna 90 000 liter sprit per dag. Puh!
Jag fick hela processen, bokstavligen fr&n ax till flaska, fõrklarad fõr mig. Gleidson har jobbat som kemisk tekniker vid ett flertal av brãnnerierna i Salinas och erbjõd ovãrderlig kunskap. Han kãnner ocks& vãl till Santa Rita, och ger v&ra fõrutsãttningar h~gsta betyg, b&de vad gãller kvalitet p& jorden och p& vattnet.
Om vi odlar sockerrõr p& fyra hektar kan vi i runda slãngar producera 40 000 liter cachaça av hõgsta kvalitet per &r. Fõrutom att sockerrõren m&ste vãxa nãstan ett &r tar sjãlva spritproduktionen cirka tv& veckor, inklusive skõrd av sockerrõren.
Det ãr ocks& fullt mõjligt fõr oss att producera ett helt ekologiskt brãnnvin, vilket gõr det hela ãnnu attraktivare. Nu ska vi ta oss en allvarlig funderare p& om vi inte ska ge oss in i brãnnvinstillverkarbranschen.
